Gabriella Denice Baath Lundmark

Ibland är livet lite tokigt, saker och ting är upp och ner och inte riktigt som det ska. Ibland är det du som är orsaken och ibland ligger skulden hos andra. För att bearbeta allt som är kaotiskt i livet kan man gråta floder,. eller vara så arg att man nästan spricker. Eller så stänger man av. Slutar tänka och reflektera och ja, kanske till och med börjar förneka. Det är så olika för oss människor. Vi är så olika. Men det spelar ingen roll egentligen, för allt i livet är temporärt. På gott och ont. Ingen olycka varar för evigt. Alla tragedier bleknar förr eller senare och efter en tid känns sorgen inte lika smärtsam. Härligt, tänker jag., men på samma villkor är ju faktiskt också din lycka också tillfällig. Det sagolika nykära sinnestillståndet mister sin glans och det där ursnygga skoparet du köpte förra veckan är redan in-gådda och gamla. Men när allt väl kommer omkring så är de ju det som gör att vi egentligen kan skilja på känslorna. Glädje och sorg, menar jag. För hur skulle vi faktiskt kunna känna igen det där härliga lyckoruset om vi alltid upplevde det? Nästan som att sorg och smärta skulle vara ett privilegium. En förmån. Fast det är det ju inte. Det vet ju jag det.